Intervju två

Möt Ellinor, 32 år, som hetsäter i den andra intervjun i min serie om ätstörningar. Ellinor har svarat på fem frågor om sin ätstörning. Läs hennes berättelse:


1. Beskriv utförligt din ätstörning på ett konkret sätt (utan känslor). Ta med längd, vikt och ålder samt hur länge du haft problem. Beskriv så exakt du kan hur din ätstörning ser ut!
"Jag har haft ätstörningar i ungefär 17 år. Jag är 32 år, är 170 cm och väger ca 65 kg. I början av min ätstörning svalt jag bara. Men efter ett tag började jag att hetsäta också. Och för att kompensera mitt hetsätande svalt jag igen dagarna efter. Just nu är jag inne i en period där jag hetsäter konstant. har gjort så här i två år nu. Försöker att dra ned på maten vissa dagar, men det slutar bara i hetsätning. Jag kan hetsäta det mesta. Både mat och godis. jag spyr inte upp maten för jag kan inte spy. men överdoserar laxeringsmedel i mängder".

2. Vad innebär din ätstörning för dig? (med känslor)
"Ätstörningen förstör hela mitt liv. Mitt hetsätande gör att jag hatar mig själv, äcklas av mig själv och knappt vågar gå utanför dörren av rädsla att visa mig för andra. jag blir helt isolerad. Vågar inte träffa andra människor för jag vill inte att de ska se hur tjock jag har blivit. Ha de två senaste åren gått upp nästan 20 kg. Och det kan jag inte acceptera. Jag tänker på mat och min vikt konstant.  Kan aldrig koppla bort de tankarna. Tänker hela tiden att jag måste gå ned i vikt. Att jag ska börja svälta. Och så länge jag inte klarar av att svälta känner jag mig misslyckad. Jag drömmer på nätterna om att jag är smal igen. Min högsta dröm är att gå ned 20 kg. Att leva som tjock är det värsta som finns".


3. Vilken hjälp eller vilket stöd får du och vad tycker du om det?
"Just nu får jag ingen hjälp för mina ätstörningar. Men har fått hjälp förut. Har varit inlagd en gång och gått dagvård en gång. Men ingen av de gångerna var jag motiverad att bli frisk. Och om man inte är motiverad blir man inte frisk vilken behandling man än går på. Jag får dock stöd  från psyk. Har två kontaktpersoner där som jag träffar. Vi pratar ju lite om ätstörningen, men de är ju inga specialister på ätstörningar. Funderar på att söka hjälp igen. Men det tar emot".

4. Hur påverkar din ätstörning dom som står dig närmast?
"Det på verkar ju såklart en del. Just nu är min pojkvän i Kina. men min ätstörning påverkar ju förhållandet Jag mår ju ofta dåligt och är deprimerad. Han vill åka och göra saker, men jag mår ofta för dåligt för att orka göra något. Blir samma med min familj. Jag träffar dem sällan pga att jag mår för dåligt och åka dit. Vill inte träffa någon heller. Så blir så att jag tar avstånd från mina nära och kära".


5. Vad vill du säga till andra som har en liknande situation? Tips?
"Jag skulle säga att de skulle söka hjälp. För ensam är inte stark. Är ju lättare om man får hjälp så tidigt som möjligt. När man varit sjuk i 17 år är tankarna så invänjda att det blir så svårt. Jag önskar INGEN att må så dåligt man gör i en ätstörning. Man måste börja tänka annorlunda. Att tänka att man duger som man är och inte behöver vara jättemager för att duga. Är väldigt svårt att ge råd åt andra. Känns som jag följer ju ändå inte dem råden själv. Men tror nog inte att någon kan bli frisk på egen hand utan hjälp".

Läs gärna Ellinors Blogg

Tidigare intervju: Liina, 19 år, som lider av anorexi och bulimi


Kommentarer
Postat av: åsa valdis

det är hemskt.

2008-09-20 @ 03:01:01
URL: http://asavaldis.blogg.se/
Postat av: Rebecca

bra intervju men äs är hemskt, har själv anorexi, eller jag försöker bli frisk, men dte var en bra intervju!

2008-09-20 @ 20:22:27
URL: http://rebeccacecilia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0