Först ut ...
Först ut i min intervjuserie om ätstörningar är 19-åriga Liina. 
I texten nedan (som är oredigerad) har Liina svarat på följande fem frågor:
1. Beskriv utförligt din ätstörning på ett konkret sätt (utan känslor). Ta med din längd, vikt och ålder samt hur länge du haft problem. Beskriv så exakt du kan hur din ätstörning ser ut!
2. Vad innebär din ätstörning för dig? (med känslor)
3. Vilken hjälp eller vilket stöd får du och vad tycker du om det?
4. Hur påverkar din ätstörning dom som står dig närmast?
5. Vad vill du säga till andra som har en liknande situation? Tips?
Liinas berättelse:
Jag lider av anorexi och bulimi . Bulimin kom in i mitt liv när jag var 15 år gammal och då kunde jag äta massa av mat och godsaker, spydde omkring 20-50 gånger varje dag . Men idag 4 år senare åkte jag akut in till sjukhuset pgp av näringsbrist och vätskebrist. Då fick jag även diagnosen anorexi och väger omkring 35- 40 kg är 155 cm lång. Och efter som jag lider av anorexi och bulimi så kommer perioder då jag hetsätter och spyr, ibland så äter jag ingenting alls och spyr då ingenting eftersom jag inte äter något .
Mina ätstörningar är ju hela mitt liv, eftersom mitt liv kretsar kring ätstörningarna. Och ibland är ångest så stark att jag tappar tron på livet och faller i depressioner .
Jag har aldrig fått någon vård för mina ätstörningar eftersom min bulimi har varit hemlig fram tid den dagen jag fick diagnosen anorexi. Men kommer få hjälper om någon månad för anorexin och bulimin. Så det ända stödet jag får är ifrån samtal med min kurator . Och samtalen med min kurator är helt klart bäst, eftersom han var den första jag kände att jag kunde berätta detta om för om bulimin.
Mina närmaste påverkas inte mer än att jag gärna ofta pratar om mat väldigt mycket med dem. Kan även ibland bli lite bråk om mat och sånt, men inte så mycket. Självklart när jag inte äter någon mat kan jag bli väldigt arg och aggressiv, tror folk omkring mig då kan bli väldigt ledsamma, eftersom jag då kan säga väldigt elaka saker till dem.
Till folk som lider av ätstörningar har jag bara ett tips och det är - PRATA med folk om din ätstörning, och berätta allt som den tynger och gör i mott dig . För det tjänar ingenting till att gå omkring själv med ätstörining, jag kan lova att det blir lättare ifall alla vet och INTE någon HEMSK ÅNGEST . TALA UT OM DIN ÄTSTÖRNING
Läs gärna Liinas egen blogg: My own freekshow
I texten nedan (som är oredigerad) har Liina svarat på följande fem frågor:
1. Beskriv utförligt din ätstörning på ett konkret sätt (utan känslor). Ta med din längd, vikt och ålder samt hur länge du haft problem. Beskriv så exakt du kan hur din ätstörning ser ut!
2. Vad innebär din ätstörning för dig? (med känslor)
3. Vilken hjälp eller vilket stöd får du och vad tycker du om det?
4. Hur påverkar din ätstörning dom som står dig närmast?
5. Vad vill du säga till andra som har en liknande situation? Tips?
Liinas berättelse:
Jag lider av anorexi och bulimi . Bulimin kom in i mitt liv när jag var 15 år gammal och då kunde jag äta massa av mat och godsaker, spydde omkring 20-50 gånger varje dag . Men idag 4 år senare åkte jag akut in till sjukhuset pgp av näringsbrist och vätskebrist. Då fick jag även diagnosen anorexi och väger omkring 35- 40 kg är 155 cm lång. Och efter som jag lider av anorexi och bulimi så kommer perioder då jag hetsätter och spyr, ibland så äter jag ingenting alls och spyr då ingenting eftersom jag inte äter något .
Mina ätstörningar är ju hela mitt liv, eftersom mitt liv kretsar kring ätstörningarna. Och ibland är ångest så stark att jag tappar tron på livet och faller i depressioner .
Jag har aldrig fått någon vård för mina ätstörningar eftersom min bulimi har varit hemlig fram tid den dagen jag fick diagnosen anorexi. Men kommer få hjälper om någon månad för anorexin och bulimin. Så det ända stödet jag får är ifrån samtal med min kurator . Och samtalen med min kurator är helt klart bäst, eftersom han var den första jag kände att jag kunde berätta detta om för om bulimin.
Mina närmaste påverkas inte mer än att jag gärna ofta pratar om mat väldigt mycket med dem. Kan även ibland bli lite bråk om mat och sånt, men inte så mycket. Självklart när jag inte äter någon mat kan jag bli väldigt arg och aggressiv, tror folk omkring mig då kan bli väldigt ledsamma, eftersom jag då kan säga väldigt elaka saker till dem.
Till folk som lider av ätstörningar har jag bara ett tips och det är - PRATA med folk om din ätstörning, och berätta allt som den tynger och gör i mott dig . För det tjänar ingenting till att gå omkring själv med ätstörining, jag kan lova att det blir lättare ifall alla vet och INTE någon HEMSK ÅNGEST . TALA UT OM DIN ÄTSTÖRNING
Läs gärna Liinas egen blogg: My own freekshow
Kommentarer
Postat av: Matilda
stackarn!!!!!
Trackback
