Tjejvasan
Annoula åkte Tjejvasan 2008 och gästbloggar här idag. Härlig läsning!
"Tjejvasan för mig betyder 3 mil av skratt, ilska, leenden och självklart en massa adrenalin. Det är ju så satans roligt med utmaningar! Ett tag tänkte jag faktiskt "det här kommer aldrig att gå". Jag kanske ska tillägga att jag bara en vecka innan låg däckad i maginfluensa. Efter 1.5 mil hade jag inget glid på skidorna, ett skavsår på hälen som gjorde fruktansvärt ont, en matt kropp och det värsta av allt: Det fanns inga spår kvar eftersom att jag startade bland de sista leden. Inga spår betyder att jag ramlar... Lite för ofta. Japp, min balans är usel! Men jag kunde liksom inte ge upp, inte då... Så det var bara att staka på, morra lite för mig själv och passa på att njuta när det gick bra. Och roligt hade jag ju. Jäkligt roligt!
Såhär i efterhand kan jag inte låta bli att fnissa lite åt de två kategorierna av människor jag mötte efteråt: de imponerade och, mina personliga favoriter, experterna. Jag har väl aldrig fått så många proffstips inför nästa år av ickeskidåkare! För enligt dem är 3 mil ingenting, det är ju bara att köra. Skidor glider av sig själva. Japp, eller hur?!? Det är ungefär som alla soffpotatisar som hävdar att Lidingö tjejlopp på 1 mil inte är någonting och att jag borde springa det riktiga på 3 mil... För jag är ju sååå slö som BARA springer 1 mil...
Det enda jag kan säga till er som funderar på Tjejvasan: GÖR DET!
Vi ses i spåren!"
