Adrenalin
Adrenalinet får hjärtat att slå snabbare och blodflödet till hjärtat att snabbt öka för att tillsammans med lungorna som nu andas snabbare och djupare klara det högre krav på syresättning som en kraftig ansträngning kräver. Vi spänner och försätter våra stora muskelgrupper i beredskap. Blodet flödar nu snabbt till de stora muskelgrupperna, hjärtat och lungorna. Magen och tarmarna får däremot klara sig med mindre blod. Syre ensamt är inte tillräckligt för att vi ska orka angripa en fiende eller ett rovdjur. Kroppen behöver energi. Därför sätter adrenalinet fart på omvandlingen av stärkelse till socker i levern. När adrenalinet når levern höjs dessutom kolesterolhalten i blodet. Det fria kolesterolet ger kroppen en annan sorts energi, nödvändig vid en tillfälligt kraftig kraftansträngning.
I hjärnan verkar det besläktade ämnet nor-adrenalin. Vid stress frisätter nervcellerna noradrenalin, vilket gör att nervsystemet tillfälligt reagerar snabbare. Med mycket nor-adrenalin i hjärnan blir vi motiverade, mindre rädda och får stor dådlust. Tröttheten försvinner och vi känner oss starka.
Situationer som vi idag upplever som hotfulla innebär sällan att vi behöver anstränga oss fysiskt. De flesta av adrenalitets effekter blir därför bortkastade. Kolesterolet och blodsockret höjs utan att det förbrukas som energi. Hjärtat och lungorna arbetar i onödan. Och är vi otränade och lider av sjukdomar är det inte ens säkert att kroppen kan klara den belastningen. Går vi upp i stress utan att röra oss tar det därför lång tid innan kroppen klarar att gå tillbaka i vila. Detta är en ny typ av situation som vi är dåligt anpassade för och som därför kan skada vår hälsa.
Det är därför viktigt att vi sparar adrenalinet till situationer där vi också kan få utlopp för energin. En bra situation är när vi idrottar eller om vi ger oss ut på en äventyrsresa. Dessa situationer är vår kropp utmärkt anpassad för.
