Herba_Tezzan

Sitter här på morgonkvisten och blir lite nostalgisk då jag tänker på barndomens skridskoåkning. Varje vinter åkte vi skridskor på frusna pölar, dammar och sjöar. Ett par gånger var till och med Öresund fruset så man kunde gå över till Danmark (men det gjorde vi inte). Det hände också att vi, när vi blev lite äldre, körde bil på isen i Ringsjön. Jag vet inte om det var tillåtet men roligt hade vi ;)

Nu regnar var och varannan vinter bort. När jag bodde i Kalifornien skrattade jag åt barnen som aldrig hade sett snö. Nu vet snart inte de skånska barnen vad snö är heller. Jag tänker inte skriva några moralkakor om miljöförstöring eller spekulera i växthuseffekten - jag bara konstaterar att min barndoms vintrar innehöll mer snö, mer is och fler minusgrader än vintrarna idag. Visst kan man åka skridskor i ishallen, men det är inte samma sak som att med familjen åka ut till en sjö i skogen där man snörar sina skridskor och njuter av naturens mystik. Skånsk vinter suger!